jag testar dem försiktigt i huvudet, med en immateriell röst. hur gör man när man vill säga något man inte riktigt förstår själv? ska jag mumla, stöna fram ljud? och vad vill jag?
jag vill säga; stanna. gå inte. gå aldrig. lämna mig aldrig. aldrig.
jag minns knappt hur det var för en månad sedan, men de här stunderna kommer för ofta. det är så dåligt. jag söker efter brister i din kärlek, förgiftar mig själv. som anna k. jag hatar att vi läste den boken i somras. hatar att jag destruerar som jag gör.
jag vet inte ens om jag kan räkna med dig längre. jag kan inte fråga, men jag kan inte heller låta bli.
