jag testar dem försiktigt i huvudet, med en immateriell röst. hur gör man när man vill säga något man inte riktigt förstår själv? ska jag mumla, stöna fram ljud? och vad vill jag?
jag vill säga; stanna. gå inte. gå aldrig. lämna mig aldrig. aldrig.
jag minns knappt hur det var för en månad sedan, men de här stunderna kommer för ofta. det är så dåligt. jag söker efter brister i din kärlek, förgiftar mig själv. som anna k. jag hatar att vi läste den boken i somras. hatar att jag destruerar som jag gör.
jag vet inte ens om jag kan räkna med dig längre. jag kan inte fråga, men jag kan inte heller låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar