Skärmen framför mig ska snart fyllas av mina egna
nedslag. Fel fingersättning. Frukostens kaffe gör sig påmint, men ofta drar jag ut på besöken, kanske olämpligt länge. Kanske för att ge mig själv en större betydelse än de rent
basala behoven antyder. Kanske för att döva den ångest som ofta infinner sig på
förmiddagarna, då skärmen varit tom alltför länge till förmån för alla de
tankar som istället intar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar