jxd

Ikväll är jag monstret.

Jag bad om din förlåtelse och du sa att det inte behövdes. Om du vetat vad jag åsyftade med min vädjan kanske du hade resonerat annorlunda.

Ängel, men vilken rätt får man slita någon ur andras älskande händer?

För tolvhundrafem dagar sedan gick jag villigt vilse i dig. För lika lång tid sedan öppnade du en ny dörr i hopp om något varmt, ömt, hårt och enkelt. Kanske gick du också vilse i väntan på den tysta festen som kunde firas varje kväll i vår närvaro. I tolvhundrafem dagar har vi väntat på det stora, och iscensatt det lilla. Mer får inte plats just nu. Just nu. Allt är uppstyckat av obligatorier, öar, båtar, flygplan och städer.

Närheten har varit förrädisk. Kanske har du aldrig varit närmare mig än just nu, trots att du är hundratals kilometer härifrån.

Jag saknar dig. Förlåt mig för allt.