My secret garden

Bakom ett par låga trädörrarna i en putsad stenmur mitt i staden ligger en trädgård som inte så många känner till. Därinne tycks det alltid vara soligt, även när det är mulet. Där finns bärbuskar, fruktträd, örtagårdar, grönsaksbäddar, gräsmattor, smala, gruslagda gångar, och lövträd vars sjögräsliknande grenar sträcker sig från den höga kronan ned till marken, och skapar små rum med några meters diameter närmast stammen. Där har man välvilligt ställt ut stolar och bord för de få besökarna som hittar dit. Det är svårt att uppskatta hur stor trädgården är för all växtlighet. Den omgärdas av stadens äldre bebyggelse, det gamla sjukhuset från början av 1700-talet, den resliga katedralens spiror en bit bort, det karakteristiskt välvda 1600-talshuset precis intill. Trädgården tillhör huset, men när man är mitt bland röda vinbärsklasar och körsbärstyngda grenar är det som att huset egentligen tillhör trädgården. Att den är så frodig och samtidigt folktom är en del av trädgårdens särdrag. Kontrasten mellan den yppiga växtligheten och de enstaka besökarna gör att man som gäst känner sig utvald av minsta gröna stängel. Du kommer inte att hitta dit själv, utan någon kommer att leda dig dit. Någon som älskar dig. Det är det tysta villkoret.