Dag 1

Jag vet att det är ett bra beslut, fastän det inte var det du tänkt dig. Beslutet växte fram mellan replikerna, som om det levde sitt eget liv. Jag har kanske vetat det hela tiden, att du inte visste hur du skulle kunna välja mig. Att välja mig var att välja bort de andra. Den ena eller de andra.

Du ville placera mig i en liten del av det liv du tänkt skapa. Eller, det liv du skulle vilja skapa.

Du sa. Återigen. Att jag inte kunde räkna med dig, att jag inte kunde luta mig mot dig. Att jag inte var välkommen in i ditt hem, lika lite som du var välkommen i mitt, sa du. Du sa det för att ge mig styrka, för att inte ge mig falska förhoppningar. För att inte ljuga. Men kanske ljög du ändå.

Jag antar att en älskare inte kan gå och komma som han vill, lika lite som en älskarinna kan det. Och i det fallet det handlar om älskare och älskarinnor så antar jag att det stämmer. Men du och jag har aldrig varit det.

Du är ju du. Och vi finns.